Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvard Dickson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hårfrisören tog då sin sax, sägande:
”Får jag bedja herr Dickson taga af sig hatten”.
”Behöfs inte” — sade herr D., ”klipp mig bara
i ändarna”.
Vid sämma tillfälle tog Dickson fram ur sin
ficka en handspegel för att se sig uti, hvarvid
hårfrisören pekade på den stora väggtrymåen.
”Allt godt och väl” — sade Dickson — man
vet allt, hvem som har sett sig i den spegeln
förut”.
Edvard Dickson kom en dag i sällskap med
sin hustru till hofmålaren Saloman för att få sina
barn porträtterade.
”Kan herrn göra några barn?” frågade
Dickson. ”Här är’ jag och min hustru. Vi vilja ha
gjorda några barn!”
Edvard Dickson hade fem unga vackra
döttrar. Friare infunno sig i mängd. Den förste
friaren, som anmälde sig, var en löjtnant von S.,
hvilken begärde den tredje och vackraste dottern
Emilys hand.
”Herrn vet”, svarade Dickson, ”att jag har
mina principer. Mina döttrar skola gifta sig i
tur och ordning. Min Emily kan ni ej få, men
min äldsta dotter, Jane, står till eder
disposition”.
Löjtnanten hade däremot inga principer och
accepterade anbudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
