Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Pontus von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Caroline Dicksons hand, men hvad gör icke ett namn
och en grefvekrona.
Kommerserådet Dickson gaf en stor middag
med bal och supé för de nyförlofvade. När
champagnen serverades, begärde värden, medels några
slag på bordet, gästernas uppmärksamhet, höjde
armen och yttrade:
”Behagar herrskapet fylla sina glas! Mitt
herrskap! Jag får den äran att proponera en skål för
herr grefve Pontus von Rosen och min kära dotter
Caroline, som herr grefven behagat hedra med sin
kärlek!” Man tömde glasen.
Det hände vid denna skål herr grefven ingen
olycka; han teg, slog blygsamt ned ögonen, såg
dum ut och — drack.
Kommerserådet Dickson var ägare af Edsvalla
bruk i Vermland. Från bruket afsöndrades och
bebyggdes en mindre landtbruksgård, Höglunda,
och på denna gård tog det nygifta grefliga paret
sitt hemvist. Sitt gamla favoritnöje ”muffbaler”
kunde han ej få infördt på Höglunda, men i stället
arrangerades supgillen och hazardspel som
tidsfördrif. I Vermland har i alla tider gästfriheten varit
stor, och den värd, som vid ett kalas ej kunde supa
sina gäster fulla, ansågs som en dålig värd. Pontus
von Rosen öfverträffade allt hvad man sett i den
vägen förut. Vid hans middagar på Höglunda gick
det vådligt hett till. Gästerna uppmanades
oupphörligen att dricka, betjäningen hade order att
oupphörligt fylla på de utdruckna glasen. Då middagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
