Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Nordlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intimaste vän, stadsmäklaren Nordblad. De båda
vännerna togo då en enkel sexa. Nordblad fick
alltid betala förtäringen. Om Nordlander någon
gång ej träffade Nordblad på källaren, tog han sin
sexa ensam, men betalade aldrig, utan tillsade
kyparen, då han gick: ”Detta får Nordblad betala”.
Nordblad blef dock med tiden rikt ersatt för
dessa små utlägg, ty i sitt testamente skänkte
Nordlander till Nordblads barn 24,000 riksdaler
banko.
Nordlander var till klädedräkt och lefnadsvanor
mycket enkel samt sparsam och knusslig till
öfverdrift. I sitt uppträdande var han sträng, kärf och
fåordig, hvilket gjorde att alla krusade och fjäskade
för honom, och han blef därigenom bortskämd, så
att han tyckte sig kunna opåtalt göra och säga allt
hvad som föll honom in. Något vidare anseende,
än för sin rikedom, hade han därför aldrig.
Nordlander bebodde en våning på nio rum i
sitt eget hus och hans fåfänga var att hafva sin
bostad luxuöst möblerad. I salen hängde en stor,
fint arbetad ljuskrona af gediget silfver. I hans
lavoar var en skifva af silfver och alla kärl däri
voro af samma ädla metall.
Nordlander var ogift. På äldre dagar tog han
sig fosterbarn och lät uppfostra dessa. Barnen
uppföddes strängt och torftigt samt sprungo trasiga
och barfota i Skeppsbrogränderna.
Med sin viktualiehandel fortsatte Nordlander
hela sin lefnad. Den enda utmärkelse, som kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
