Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Gustaf Linnerhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofvets slippriga trappor. I konservatism och
envishet liknade kammarherre Linnerhielm mycket
kammarjunkare L. F. Rääf i Småland, utan att
dock äga den berömde Ydredrottens geni och stora
humanistiska bildning, men ej heller hans råa
seder och ohyfsade konversation, ty Linnerhielm var
en belefvad och välvillig man. Liksom Rääf, kunde
Linnerhielm aldrig förmå sig att sätta sin fot på
en ångbåt, ännu mindre i en järnvägskupé, och
ville föra fädernas enkla lefnadssätt, sådant det den
tiden framställdes inom ”Götiska förbundet”.
Linnerhielm skötte äfven sin egendom på fädernas
vis, men gjorde ej några reparationer, ej mindre
nybyggnader på gård och gods, utan lät allt
förfalla, men hans små lefnadsbehof och utgifter voro
mindre än gårdens afkastning, och på denna
hushållning samlade han kapital. På hans gård rådde
oinskränkt herravälde, och efterhand, sedan
grannar och sockenbor, genom motsatt hushållning mot
hans egen, kommit i beroende af honom och blifvit
hans gäldenärer, ville han äfven spela absolut
socken-envåldshärskare.
Till Olivehult höra öfver 3,000 tunnland skog,
och i Linnerhielms tid kunde man omöjligt få se
dess like i mellersta Sverige, för att ej säga i hela
Sveriges rike.
Den, som för 30 år sedan reste genom
Olivehults skogar mellan Tjällmo och Husbyfjöls
gästgifvaregårdar, glömmer troligen aldrig de jättelika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
