Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adam Ulrik Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På 1850- och 60-talen såg man hvarje tisdag
och fredag den ståtlige mannen på börsen,
ledsagad af sin kontorschef, sedermera grosshandlaren
och riksdagsmannen Johan Johansson, och
omgifven af mäklare med spanmålsprofver. Alla
landtbrukare och köpmän ville helst sälja sina varor
till Svanberg, hos hvilken de alltid funno ett
utmärkt redbart och tillmötesgående behandlingssätt,
och hvarest de visste, att äfven penningar aldrig
tröto i kassakistan. Önskades kontant förskott å
leverans, lämnades sådant med största beredvillighet.
Som mjölaffären var mera lönande än
bageriet, nedlades det senare den 1 oktober 1867 för
att utvidga kvarnetablissementet. Den 31 oktober
1878 brann kvarnen ned, men boningshuset
räddades. Allt var emellertid försäkradt till fulla värdet.
Firman begärde omedelbart därefter tillstånd att
ånyo få uppföra etablissementet, hvilket nekades
af stadsmyndigheterna, men bifölls af K. M:t.
Ett år därefter var verket ånyo i gång och
har alltsedan varit den förnämsta kvarnaffären inom
vårt land samt har en produktionsförmåga af 100
ton i dygnet. Allting är dock relativt här i världen.
Seth Taylor i London, ensam ägare af Waterloo
Mills därstädes, förmaler dagligen 2,000 ton hvete.
Althainz dog 1879, och då utträdde Svanberg
ur firman, som han öfverlämnade till Althainz’ båda
söner.
Svanberg dog ogift år 1888 och efterlämnade
en boupptecknad förmögenhet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
