Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Erik Hörstadius, den så kallade ”All världens präst”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”I schäsen!” svarade de bäst underrättade. På
den tiden funnos inga järnvägar, och All världens
präst reste natt och dag för att "se efter" —
såsom Almqvist uttryckte sig om honom — sin
vidsträckta ekonomi, omfattande ett område från
Ångermanälfven till Letälfven. Som åkdon begagnade
Hörstadius en gulmålad schäs, hvilken på
ålderdomen vickade åt alla håll. Schäsen var ensitsig.
Kusk eller tjänare medföljde aldrig, utan
Hörstadius körde själf, dock alltid sin egen häst, som
ombyttes på de olika gårdarna. I schäsen
medfördes ett matsäcksskrin, en kaffepanna, en påse
brändt kaffe, en dito sockerbitar och — last but
not least — ett knyte eller en säck, innehållande
penningar.
Under färderna stannade Hörstadius allt ibland
för att beta och vattna sin häst, gick så in i en
stuga med sin kaffepanna och bad att få koka sig
litet kaffe samt bjöd mor själf därefter- som
erkänsla på en kopp. En gång kände han sig i behof
af litet varm mat och körde in på en af sina egna
utarrenderade gårdar. Sedan han satt in sin häst
i stallet, fodrat och vattnat, gick han in i stugan,
träffade arrendatorns hustru och frågade, om hon
icke kunde gifva honom litet varm mat.
”Inte har jag någon för öfverdirektören
passande mat”, svarade arrendatorns hustru.
”Har ni fläsk och potatis?” frågade då
Hörstadius.
”Visst har jag det”, svarade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
