Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claës Gustaf Fritz Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fideikommissegendomar, och de senare årtiondena var han
utan all jämförelse den störste och myndigaste
godsägaren inom det på stora egendomskomplex
så rika Skåne.
Han hade efter hand också blifvit något mera.
Åren kommo och gingo, men grefve Fritz Piper
stod kvar med gestalten lika rak, med utseendet
lika ungdomligt, med sinnet lika spänstigt. Tiden
tycktes ej hafva någon makt öfver honom. Det
säges, att han begagnade ett slags lifselixir.
Härmed må vara hur som helst; men säkert är, att
för tjugu år sedan kom en dag upp till grefve
Fritz i Stockholm ryttmästaren Henrik Herman
Anrep, som var två år äldre än grefven. Anrep
och Piper voro gamla vänner samt hade varit
kamrater som officerare vid Lifregimentets husarer.
”Hör du, Piper”, sade Anrep, ”jag har
upptäckt ett lifselixir, som är ännu bättre än det
Cagliostro begagnade för hundra år sedan. Här skall
du få ett par flaskor och jag lofvar, att om du
begagnar det, så skall du liksom jag bli öfver
nittio år gammal.”
”Det var bra. Hur mycket vill du ha för
flaskorna?” sporde Piper.
”Ingenting. Därtill äro vi för gamla goda
vänner. Men, ser du”, tillade Anrep, ”om jag
skulle lämna ett par flaskor åt Cederlund,
Ljunglöf eller garfvar Lundin, så kostade de
hundratusen kronor, och juden Philipson skulle få betala
tvåhundra tusen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
