Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicolaus Sahlgren och Alströmarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven den tiden sina förströelser, som oftast voro
att finna i det ännu ej af källarlifvets buller och
bång synnerligen inkräktade hemlifvet.
Vintertiden samlades familjen omkring aftonbrasan och
där, ackompagnerad af spinnrockarnas surr, ljöd som
oftast sagoberättarens röst. Sagor hörde nämligen
till aftonbrasan, och af dessa älskades sannsagan
icke minst.
”Det var en gång”, började man alltid, och
bland mångt och mycket berättade man äfven, hur
det en gång var en Göteborgsyngling, som
utmärkte sig för en sällspord och alltjämt växande
ärelystnad.
Hans ärelystnad gick dock icke i den vanliga
riktningen. Svärdets ära hägrade nämligen icke
för honom, änskönt han uppfostrades under en tid,
som såg Sveriges stoltaste krigsdagar. Nej, hans
konungs, tolfte Karls ära var icke hans ära, om
han också liknade konungen däri, att han drog
ut på härnadståg i främmande land.
Tack vare en någorlunda god ekonomisk
ställning och en aldrig sinande kraft, gjorde han
studieresor i Holland, Tyskland, England och
Frankrike.
Mångenstädes hade han en trogen kamrat vid
sin sida, en bepröfvad, något äldre vän, som brann
af samma nit som han att bringa sitt fosterland
segrar från de fredliga idrotternas fält. Med denne
vän genomströfvade han äfven den kära
fosterbygden, och så upptäckte han vårt lands om ej
fördolda, så åtminstone obrukade skatter, skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
