Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria Elisabeth Lindner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskapsmänniska och i besittning af ej ringa
bildning.
Hon försakade ej heller någon föreläsning, till
hvilken inträdet var fritt, samt besökte gärna
konserter och teatrar — på en undangömd billig plats.
Till hennes karakter hörde för öfrigt, att hon,
eljest ej hjälpsam, dock var det med hänsyn till
råd. Sådana äro oftast bättre än pengar, brukade
hon säga.
Sköna målningar älskade hon med passion,
men hon kunde icke rätt fatta, hvarför man
ovillkorligen skulle köpa sådana. Konstverket beredde
ju samma njutning, antingen det tillhörde en
annan eller var ens eget.
Den, som såg Betty Lindner i hennes
glänsande ungdomsdagar, i nöjenas hvirfvel omgifven
af eleganta kurtisörer, och som fick syn på den
sällsamma uppenbarelsen, sedan hon började närma
sig femtiotalet, den hade all möjlig anledning att
anställa betraktelser öfver huru tiderna förändras
och vi med dem.
Icke som om den vackra arftagerskan ett, tu,
tre skulle förvandlats till något annat. Nej,
förändringen gick nog för sig stilla och gradvis.
Icke desto mindre måste den emellertid förefalla
egendomlig nog för den, som var i tillfälle att göra
jämförelser.
På 1860-talet insjuknade Betty ganska svårt
i nervfeber.
Under sin sjukdom fick hon en dag besök af
domprosten Wieselgren, som bad henne beställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
