Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefvarne Beck-Friis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ivelydighet af träffande udd, upprepadt såsom
sådant ännu ett halft sekel därefter.
Barfod anmärker i sitt arbete om skånska
adeln, att den omständigheten, ”att riksrådet
Beck-Friis hade största influens i Göta hofrätt så
väl som i flera städer", vore "ett bedröfligt
exempel på de stores makt att förtrycka de ringare,
samt huru man ofta missbrukar lagens helgade
namn för att dölja enskilda afsikter och till
utöf-vande af hämndlystnad”.
Fastän det här anförda exemplet må bevisa
föga för anklagelsen, så är dock otvifvelaktigt, att
riksrådet Beck-Friis var af sin samtid ansedd som
mindre ädel och rättskaffens än Anders Johan von
Höpken, bröderna Scheflfer m. fl.
I Gustaf Ehrensvärds journal, förd i Gustaf III:s
hof, finner man på tal om Beck-Friis betecknande
anekdoter, hvaraf vi vilja anföra ett par.
För att skaffa penningar lät, som bekant,
Gustaf III sin statssekreterare Elis Schröderheim sälja
regala pastorat. Schröderheim erhöll af Beck-Friis,
mot vanlig dusör, uppdrag att föranstalta om en
namngifven persons utnämning till ett då ledigt
pastorat, hvilket äfven lyckades. Emellertid visade
det sig, att ej någon prestman med det namnet
fanns, men att hingsten på Börringe så
benämndes. Skämtet upptäcktes naturligtvis, och ny
utnämning skedde.
En flicka af en betydande medelklass-släkt
befanns deflorescerad och angaf en högvälboren
förförare. Fadern blef eld och lågor. Riksrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>