Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De rike Wikströmarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sunds valls-Posten, med nyheten inom en bred
svart sorgeram. Men Olle var ej den som
bekymrade sig om slika myggbett.
Karaktäristiskt ftr äfven hans svar på den
hälsning, som egnades honom vid hans inträde
ibland hrr stadsfullmäktige 1868. Han
förklarade, att han ej ansåg det vara någon heder att
bli vald med den nu rådande, orättvisa röstskalan.
Och inom den institutionen fick man nog höra
utaf honom mera än en gång. Så gällde det t.
er. en gång ett kungligt besök, då det var fråga
om att på allmän bekostnad gifva en festfrukost.
Wikström hade ordet 19 gånger vid det
sammanträdet, men segrade slutligen. Det blef
ingenting utaf med användandet af allmänna medel
till privat förnöjelse.
Det må tilläggas, att Sundsvall väl
näppeli-pen ägt en man, som så oegennyttigt offrade sin
tid, sin ställning, sina bästa tankar, sin
begåf-ning och förmögenhet af kärlek till folket och
folkliga institutioner och, ej att förtiga, som så
snöpligt nödgades lämna slagfältet, utan att hafva
vunnit den framgång eller det erkännande han
var värd. Från mera än ett håll torde man nu
emellertid finna, att hans arbete varit värdt ett
bättre öde och att hans arbetarevänlighet var fri
från den socialistiska slagg, som man så gärna
pådiktar hvarje tillgifvenhet åt det hållet.
År 1889 lämnade Wikström plötsligt Sundsvall.
Hans rika släkt gaf honom det underhåll, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
