Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Albrekt von Höpken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mömer — visade sig prinsen ganska likgiltig för
att blifva vald till en krona, men efter en stunds
förlopp ingick han äfven på att ombyta religion
för att kunna erhålla densamma. Bernadotte
sade »ja» till förslaget, valet vid Örebro riksdag
föll på honom och gamle kungen på Stockholms
slott klagade: »Man har gifvit mig en son, som
till tänkesätt är jakobin och till börden jude!»
Innan val§t utföll, hade emellertid Mörners
tilltag inrapporterats från Sveriges minister i
Paris, Lagerbjelke, samt väckt bestörtning och den
största förbittring vid svenska hofvet, där
Mörners egen svåger, friherre Wetterstedt, ehuru som
gammal medlem af »Juntan» invigd i planen,
nödgats låtsa vrede och bryta stafven öfver den
»sakramentskade pojkens oförskämda tilltag», och
försiktigheten bjöd äfven den öfriga »Juntan»
att förneka honom. Så berättade Mömer själf
på äldre dagar.
Tronföljarevalets utgång förde Mömer ännu
närmare till kronprins Carl Johan, hvars ad
ju-tant han blef. Då fullmakten förelädes Carl
XIII till underskrift, yttrade han harmset:
»Hvårföre icke genast göra honom till generaladjutant,
den konungamakaren?» Och allt sedan dess och
till sin långa lefnads slut fick Otto Mörner heta
»konungamakaren».
Mömer icke blott tillhöils, utan befalldes
uttryckligen af kronprinsen att oförbehållsamt ytjtra
sig, och däraf begagnade han sig ock.
Millionärer. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
