Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Albrekt von Höpken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Sveriges deltagande i kriget mot Napoleon
bragtes å bane, var Mömer den, som ifrigast
talte däremot. Han beundrade Napoleon, han
älskade fransmännen, och hans blessyrer från
Ora-vais hade om möjligt ökat hans hat mot ryssame.
»Min nådige herre» — så fick han alltid
kalla Carl Johan, aldrig »ers kunglig höghet»
eller sedermera »ers majestät», liksom Carl Johan
å sin sida alltid familjärt kallade Mömer: »Otto»
— »skall icke gå mot söder, utan mot öster, icke
mot den store Napoleon, utan mot den skurken
Alexander!» upprepade Mömer ständigt, och han
lät icke tysta sig, ej ens då han hotades med
kronprinsens onåd.
När kriget var oåterkalleligt beslutadt, fick
Mömer väl åtfölja kronprinsen till Tyskland, men
fick aldrig något befäl, fick icke aktivt uppträda.
»Otto kan endast slåss mot ryssar», sade Carl
Johan; »till dess får han spara sina krafter.»
Mömers avancement inom svenska armén
blef emellertid ej afbrutet genom ofvannämnda
omständighet, utan gick tvärtom ganska raskt,
men afslöts dock vid Carl XIV Johans kröning
1818, då han blef öfverste i armén.
Som konungens adjutant tjänstgjorde han
till 1856. Han var dessutom en tid ståthållare på
Rosersbergs slott, en annan tid t. f. landshöfding
i Jämtland samt därefter, under perioden 1829—
1841, tullinspektor vid Blockhusudden. En tid
ägde han egendomen Lina i Södertöm, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
