Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefliga ätten Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är blott de få veckorna sommartiden, då det
är värma i luften och man kan inandas den
under Guds fria himmel, som jag finner det
angenämt att lefva; hela den öfriga långa tiden är
obehaglig och tröttsam; och när Herren behagar
säga till mig: »Se så, min pojke, gå nu och lägg
dig!» så skall jag rätt belåtet svara: »Tack, min
far! Jag är strax färdig!»
Denna hans önskan dröjde ej länge att gå
i fullbordan. Den 9:de Juni 1861 lydde han
rösten, som manade från höjden till den
efterlängtade hvilan, och den 12:te ledsagade
Sveriges konung och hertigarne, hans höge bröder,
i egna personer, grefve Carl Axel Löwenhjelms
stoft till dess sista hvilorum.»
Grefve Carl Löwenhjelm var till utseendet
en lefvande afbild af sin verklige fader, konung
Carl XIII, och ingenting smickrade den senare
så mycket att höra som när hans förtrogne
kammartjänare yttrade till honom: »Det är
märkvärdigt, hvad grefve Carl Löwenhjelm är lik Ers
Majestät!» Hvarpå den gamle libertinen vanligen
brukade svara, helt cyniskt: »Jaha, hans mor var
också i sin ungdom en sakramenskadt läcker
människa.»
Ej underligt att tillföljd af blodsbandet grefve
Carl stod i högsta nåd hos Carl XIII och äfven
hos Carl Johan, hvilken af sin adoptivfader fått
meddelande om grefvens börd och därföre städse
kallade honom för »Carl».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
