Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Oscar Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var hos honom en princip. Kanske
ville han, såsom den förståndige man han var,
utrota parasitsystemet. Kanske hade han på
någon af sina ej alltför ofta inträffade lediga
stunder genomögnat von Iherings världsberömda, till
svenskan öfversatta bok i ämnet.
På tal om öfversättning och i förbigående
— Lundberg, som själf hvarje år reste utrikes,
för att engagera artister åt sin Sveasal, var icke
själf mäktig ett enda af de tre stora
kulturspråken.
Då någon af hans vänner en gång tillfrågade
honom, huru han kunde reda sig med dessa
»Fahrende Leute», svarade gubben med att draga
upp sin stinna plånbok, plocka fram en
sedel-bundt, vifta med långsjalame och svara:
— En töcken där håller jag för näsan på
packet . . . Det är ett språk, som dom alla förstår.
Vi återvända till salig byggmästarens
traditionella knusslighet mot restaurantbetjäning.
Det fanns — och finnes väl ännu — i Berns
salong en äldre kypare, som om ef termi ddagarne
serverade Lundberg hans släta kaffekopp.
Denne kypare visade sig en dag så
själs-frånvarande och besynnerlig, att det väckte
Lundbergs uppmärksamhet.
— Hur är det fatt? — frågade Lundberg.
Jag tycker, herm ser så ledsen ut?
— Ja, det är minsann inte att undra på —
svarade kyparen. — Min äldste son ligger för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
