Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cervin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1870-talets första hälft. De första dagame af
november 1875 började smyga sig ett rykte i
hufvudstaden, att den store bankiren C. G. Cervin
skalle befinna sig i finansiel förlägenhet, och genast
rusade en del depositörer till hans banklucka för
att utfå sina insatta penningar. Cervin stod dock
stolt och rak på sitt kontor och sökte trotsa stormen
genom att tillmötesgå sina klienters fordringar
samt att i några dagar till dessa utbetala
omkring 200,000 kronor, men hans kredit var störd,
hvadan högst små belopp insattes under dessa
dagar, och redan den 8 november såg sig Cervin
nödsakad, som han själf uttryckte sig, att fatta det
viktiga beslutet att tills vidare inställa sina
betalningar.
Detta efterföljdes den 12 november af en
annons i tidningarna, hvarigenom Cervin vördsamt
anmodade sina fordringsägare att sammanträda
den 15 å Lilla Börssalen. Detta sammanträde
blef mycket stormigt. Cervin angreps häftigt af
A. O. Wallenberg, som kallade honom för »den
siste bankiren», men Cervin fick ett kraftigt
understöd af häradshöfding A. W. Dufva, som vid alla
tillfällen var Wallenbergs oförsonlige antagonist.
Resultatet af öfverläggningen blef, att en
administration utsågs, och till utredningsmän utsågos
de tre dugande männen bankofullmäktige A. W.
Dufva och J. W. Amberg samt dåvarande
häradshöfding Themptander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
