Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två Marbosöner: Lars Johan Wingqvist och Johannes Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han gifte om sig, hvilket senare äktenskap
välsignades med många barn.
Unge Lars, eller Lasse, som han allmänt
kallades för under hela sitt lif, kunde ej därför
få någon vidare uppfostran, än att han i
folkskolan fick lära sig nödtorftigt läsa och skrifva.
Men så snart Lasse blifvit konfirmerad, tog
han Gud i hågen och vandrade landsvägen till
Göteborg, där han fick anställning hos en marbo,
hvilken dref speceri- och tobakshandel, en
ungdomsvän till hans fader.
Hos denne, hvars namn var Bengt
Håkansson, kom Lasse först i tillfälle att visa sin stora
energi, arbetsamhet och viljekraft.
På denna plats stannade Wingqvist i fem
år, då han återbördades till sin fädernebygd af
den dåvarande kungen bland marbobönderne,
Sven Andersson i Kinna Sanden, som på sin tid
var den störste förläggare för
handväfnadsindu-strien i Marks härad, från hvilkens lager
rese-handlame eller de så kallade knallarne försågo
sig med sina lager och hos hvilken alla dessa
åtnjöto obegränsad kredit.
Denne Sven Andersson var den
märkvärdigaste bonde, som Sverige ägt under nittonde
seklet.
Enkel, utom i lefnadsvanor, var han en typ
af en hederlig bonde, ehuru han var stor
indu-stri-idkare och grosshandlare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
