Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ture Bielke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men så hade de i stället fått andra bekymmer.
Helt naturligt rörde sig deras samtal — där de
vandrade i de skuggiga alléerna — om valet af
lefnadsbana; utsikterna för de båda vännerne att
få fortsätta studierna voro ej särdeles stora.
Den ene saknade penningar, och den andre
fick ej sin förmögne faders tillstånd att studera
vidare, om han ej ville begifva sig till Lund i
stället för Uppsala. I Lund vore han mera
tryggad för ett fördärfligt kamratlif, tyckte gubben.
De båda ynglingarne anförtrodde just
hvarandra sina sorger och bedröfvelser samt stodo i
begrepp att anträda återfärden, då en röst från
ett närbeläget slottsfönster kallade dem tillbaka
med orden:
— Hitåt, unge män!
De voro snart föreställda för grefven på
Sture-fors, som mycket artigt emottog dem.
Sedan grefve Bielke gjort sig underrättad
om deras förhållanden, sade han skäcptsamt till
den ene:
— Min unge vän, vore jag kapitalist, skulle
jag göra något för er. Men, ser ni, jag har också
mina björnar. Emellertid finnes ett stipendium,
hvartill jag utnämner innehafvare. När det blir
ledigt, så skrif till grefve Bielke.
Hösten kom och de två kamraterne skildes.
Den ene gick till faderns belåtenhet in såsom
bryggerielev och är nu välbestäld bryggare i en
af södra Sveriges större städer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
