Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Rutger Fredriksson Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Posse saknade ej en viss fond af
naturlig torrolig humor, som merendels tog sig
uttryck i satiriska repliker.
Vi hafva förut berättat om Arvid Posses
11-åriga nämdemannamandat i Ljunits härad. Vi
hafva dock ytterligare en sann händelse från
denna tid att berätta.
Som vanligt hade nämden på grefve Arvids
föranstaltande gjort opposition mot ordföranden,
häradshöfding Wengberg, denna gång angående
dom i ett tjufnadsmål. De grötmyndige
bond-gubbarne pratade huller om buller sins emellan
och med rättens ordförande. Den ädle grefven,
som antagligen kände sina nerver irriterade af
käbblet, yttrade slutligen med ett sarkastiskt
leende, dock i sammetslenaste tonfall:
— Mina herrar, jag tillåter mig föreslå, att
högst fyra i sender ha ordet.
Grefve Arvid Posse var en framstående
hästkarl, dels i sin egenskap af skåning och dels
genom sin härstamning på mödernet. Hans
moder var en friherrinna Bennet, och alla Bennet’ar
ha välförtjänt rykte om sig att vara
hästmänniskor par préférence.
Ännu ett godt stycke in på 1890-talet kunde
man få se den gamle och sege ädlingen »höit til
Hest» skrida genom Stockholms gator. Därvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
