Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fredrik och Johan Gustaf Nils Sam. Åkerhielm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerhielm har icke belastat kamrames
protokoller med många yttranden, men i dem
framlyser fasthet, sakkunskap och skärpa, ehuru man
just icke känner sig frestad att påstå om honom
detsamma, som i »Sveriges sköna litteratur»
läses om hans fader: »Åkerhielm lade ej skalden
hemma, då han uppträdde som talare». Emot
den parlamentariska vältaligheten skulle man
hällre tro sig finna, att han inlagt en protest,
då han i ifvern mot en Andrakammarmedlem,
som vältaligt beklagat regeringens bristande
initiativ, utbrast:
— Jag har själf hört och beundrat en Jules
Favre, en Emile Ollivier, men låtom oss icke
föra hit deras art, deras sätt.
Icke desto mindre intog Åkerhielm ett aktadt
rum bland kamrames debattörer, kanske icke
minst därför, att han hörde till dem, som icke
ofta talade. Med lika skärpa bröt han en lans
med statsrådet som med mannen af vänstern,
med statsutskottsordföranden som med grefve
Eric Sparre. Det var dock mest i detaljfrågor
han uppträdde.
I en allmän fråga af största vigt för vår
politiska utveckling häfdade han likväl mer än
en gång en avancerad ståndpunkt: i fråga om
den kommunala rösträtten. »Lika rösträtt i
kommunala angelägenheter är det mål, hvartill
lagstiftningen bör sträfva», yttrade Åkerhielm redan
1870, och för det öfvergångsförslag, som han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
