Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel af Ugglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han säges vid alla dessa lockande tillfällen
undanbedt sig förtroendet, därför att Hedemora
församling genom deputerade tillkännagifvit sin
högeliga åstundan att få behålla honom.
Enligt Munktells uppgift, brydde han sig
litet om den jordiska hushållningen. Han
be-höfde det ej häller, emedan hans fru var
skicklig i den saken. Om han någon gång tyckte sig
böra deltaga i hushållsbestyren, gaf hon honom
blott påminnelsen att sköta sin bok. Denna
säges han ock hafva skött med besked. Af
romerska språket synes han ha varit stor vän, ty
han yttrade sig gärna på latin och skref äfven i
sina kyrkoböcker latinska anteckningar.
Under sin långa ämbetstid i Hedemora lärer
han blott en söndag saknats i kyrkan. Sista
dagen af år 1785 var hans sista lefnadsdag. Han
afled efter flere anfall af slag. Först halfannan
månad därefter, den 16 följande februari, begrofs
han med likpredikan af den flitige grifttalaren
domprosten J. M. Fant.
Knappt torde Ugla själf vid något tillfälle
ha varit så frikostig på grannlåter som Fant vid
Uglas graf.
Ett prof till de många på den tidens andliga
vältalighet må här anföras:
»Har väl», frågar Fant, »vackrare själ bott i en
vackrare hydda? Glädjen, uppriktigheten, äran voro
målade i hans ansikte. Vördnaden, kärleken mötte honom
hvart han kom. — Han ägde ett hjärta. Herre Gud! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
