Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåsås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ser man ofta de klokaste män begå
dumheter, och Gustafvas giftermål var ingen god
affär.
Anna-Stina, den yngsta af döttrarna i första
giftet, var nu den enda ogifta, och hon var äfven
den minst vackra af dem alla. Hon liknade en
ung zigenerska: dess bruna, genomskinliga hy,
en tunn, krokig näsa, långa, smala fingrar,
mager hals och skarpa former gjorde henne väl
icke hvad man kallar ful, men mycket
frånstötande.
Sådan var Anna-Stina till det yttre;
hurudan hon till det inre var, få vi framdeles lära
känna.
Sedan nu de tre unga fruarna inflyttat till
staden och sönerne fortfarande vistades i
Hamburg, så var på Blåsås tyst och stilla.
Anna-Stina skötte hushållet, styfmodern inskränkte sig
till den si stföddas, sin egen dotter Kristinas
uppfostran, och gubben hostade jämmerligt samt
nalkades mer och mer grafven.
Blåsås blef ödsligt, och de gifta döttrarna i
Göteborg besökte mycket sällan sina föräldrar.
Detta var också helt naturligt, ty man hade det
ju långt bättre och trefligare i staden, där ett
helt annat lefnadssätt var tillfinnandes och där
redan lyxen och nöjena vunnit en afgörande
seger öfver det landtliga lifvets enformighet hos
föräldrarna. I Göteborg var det ock sällan
fallet, att emellan barn och föräldrar ett hjärtligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
