Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherrliga ätten De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kunde ej underlåta att skratta —
liksom de andra, och han fick sedan behålla detta
öknamn.
Sådan var Charles de Geer. Visserligen
hade han, som andra, mänskliga svagheter, men
han var i grund och botten god och uppriktig.
»Alla människors lott här på jorden är usel»,
säger brorsonen, och då han reflekterar öfver
Charles De Geers lif, tycker han, att dennes lott
var hårdare än mången annans samt föga
afunds-värd, oaktadt han var omätligt rik.
Knappt hade han satt sig i besittning af
Leufsta och sitt öfriga arf efter farbrodern, förrän
personer i Hamburg och Holland, hvilka utan
tvifvel voro Emanuel De Geers afkomlingar,
fordrade få arfvet och hotade honom med rättegång,
hvilket oroade honom i flera år. Han hade
dessutom många, icke alltid angenäma affärer,
och emedan han lefde ogift, måste han själf
hafva öfverinseendet öfver sitt hushåll. Också
beklagade han sig på sin ålderdom, att han icke
gift sig ung. »Hvilka förluster» — säger
brorsonen — »led han icke dessutom genom
ryssar-nes landstigning? Huru orättvist behandlades
han icke af sina ovänner? Huru led han icke
af själsoro?»–-
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
