Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherrliga ätten De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand var lifligt eftersträfvad af grefve Adolf
Ludvig Ribbing, då bosatt och ägare af Sjöholms
vackra egendom vid sjön Näsnarens strand, Östra
Vingåkers socken. Partiet dem emellan var så
godt som uppgjord t, då konung Gustaf III
mel-lankom och begärde den skönas hand åt sin
gunstling, den sedan så namnkunnige
fältmarskalken, riksståthållaren i Norge grefve Hans
Henrik von Essen, hvilket accepterades af
fadern.
Ursinnig häröfver utmanade Ribbing sin
gynnade rival på duell, hvilken försiggick med blanka
vapen och slutade med att von Essen fick ett
värjstygn genom armen.
Ribbings bittra hat till Gustaf III grundade
sig från denna händelse, och han ingick
komplott med Horn och Anckarström att mörda
konungen, därvid lifligt påverkad af generalen
Pechlin.
En gammal tradition inom Anckarströmska,
sedermera Löwenströmska, släkten är, att det var
Ribbing och icke Anckarström, som aflossade det
olycksdigra skottet, ehuru Anckarström påtog sig
brottet. Händelsen uppgifves ha tillgått på så
sätt, att Anckarström blifvit i det afgörande
ögonblicket förvirrad, obeslutsam och hans hand
darrande. Ribbing, alltid beslutsam och kallblodig,
lär då ha gripit Anckarström om lmndlofven och
afiossat skottet.
Domprosten Wieselgren tyckes i sin lufmuls*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
