- Project Runeberg -  Vid en milstolpe /
17

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inferno

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Morgonen därpå väcktes vi av Johanna, som kom
in med kaffe. Hon var en ung kraftig människa med
ruter i. Hon skämtade med oss och sade att vi inte
skulle bry oss om allt vad morsgumman sade. En
så ogenerad tös hade ingen av oss sett förut, och
hon svor ibland utan att det lät så där förskräckligt,
som då Fyllmaja i Eksjö blev tagen av polisen någon
glad marknadsdag. Ty hon kunde draga till med
beckeder, så till och med husarerna från Ränneslätt
bleknade. Men Johanna spred en underlig doft
omkring sig och den fyllde de små rummen helt och
hållet. Det var en blandning av trassel och olja —
ungefär som i ett maskinrum. Så luktade det på
hennes bomullsspinneri. Och medan hon satt på någon
sängkant och väntade tills vi doppat våra skorpor
och druckit vårt kaffe, kom hennes bror in och
hälsade. Han hette Johan och var en glad galosch. Han
arbetade på Drags bolag — yllefabriken — och bodde
inte hemma men var ledig några timmar från
fabriken den dagen.

— Aldrig trodde jag att vi skulle få getter i huset,
skämtade han. Och då vi inte förstodo, upplyste han
oss om att storskolepojkarna hade öknamnet getter
och att folkskolepojkarna skälldes kalvar. Arbetarna
på yllefabrikerna kallades surbullar och de på
bomullsspinnerierna hette spolpinnar — alla hade
öknamn. Men vi ä lika glada för det — är det någon
som säger något slår vi den på käften — inte mer
med det!

Hans lukt var en helt annan än Johannas —
Norrköping skulle så småningom för min ofördärvade
lantliga nos bli en hel symfoni av dofter — lukter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:06:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/milstolpe/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free