Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inferno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idé som i mitt tycke var lysande. Vi ska gå på
museet!
— Museet, va fanken ä dä?
— Ja, jag menar naturhistoriska museet i skolan.
Där finns alla möjliga djur och så finns där ett skelett.
— Fy fanken, sade Albertina, en sån där döing?
— Tänk, nåt sånt har ja inte sett, sade Johanna.
Ska vi ta å gå dit, eftersom dan i alle fall ä åt
helsike vänd å Strömsholmen inte ä öppen alls den här
tiden.
— Kyss te, sade Albertina, men håll i mej, om ja
svimlar, när ja får se döingen, pojkar!
Och vi traskade i väg i vår naivitet och flickorna i
sin. Av vaktmästarn fick jag låna nyckeln och så
tågade vi in i museet. Det fanns inte mycket där.
Några malätna djur, några instrument och så skelettet.
Jag visade flickorna, hur man kunde knäppa med
dess underkäke och hur allt som man stoppade
innanför tänderna ramlade ut genom hakan.
- Nej, fy fanken, sade Albertina, dä var otäckt.
Tänk att han törs ta i’n. Nej, dä här var ruskit. Dä
som att si spöken mittpå dan! Nej, nu går vi, dä här
ä ju ingenting för flicker — kom får ja säje dej ett
ord, Johanna!
Och de båda flickorna började viska med varandra.
— Nej, ajöss nu, små herrarna, vi ä bortbjudne på
ett mycke livadare kolifej, ni behöver inte följe oss
ut, vi hitter själve. Ajöss!
Och där stodo bror min och jag förvånade över all
otacksamhet och brist på intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
