- Project Runeberg -  Vid en milstolpe /
32

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inferno

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

både i karaff och handkanna. På dagarna var det
bättre, ty då kunde vi ha dörren till kammaren öppen
och där eldades i kakelugnen både morgon och kväll,
fast det sparades på veden. Men om mornarna var
det stundom så kallt att skinnet ville fastna på
dörrvredet, då vi skulle i väg till skolan. Allt sämre blev
det med maten, ty Johanna låg sjuk och madammen
bestod av galla och etter. Nu måste vi äta i vårt rum,
ty dörren till kammaren fick ej öppnas. Där sutto vi
med dubbla rockar på och sparkade med fötterna
för att icke få nagelspräcken i tårna. Agust började
svära förskräckligt, riktiga gammaldags bondeder. Men
så ofta vi kunde gingo vi ut och hade fest. Det fanns
nämligen en liten sjömanskrog inne på en gård, jag
tror vid Södra Strömsgatan, den hette Solen och där
gingo inga lärare, så att dit vågade vi gå sedan det
blivit mörkt om kvällarna. För femtio öre fick man
smörgåsbord och en biffstek som var nästan lika
stor som tallriken och simmade i flott. Där var vårt
himmelrike och där fingo vi höra roliga historier
av sjömän som seglat jorden runt och ljögo, så att
elden nästan lyste mellan tänderna på dem. Mycket
rackartyg fingo vi också höra, men det var också
lustigt. Där gingo de tio kronorna åt, som jag
förtjänade som informator, men vad jag njöt! Vad det
var varmt och skönt och luktade god mat i stället för
den förbaskade breslingen. Jag hade ätit så mycket
bresling hos madam Isaksson, att jag hoppades Gud
snart för ali framtid skulle förskona mig från den
fisken. Och hittills han han gjort det, fast den
möjligen skulle smaka bra nu, om jag tänker riktigt noga
efter. En gång ville en full eldare från s/s Stockholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:59:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/milstolpe/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free