- Project Runeberg -  Vid en milstolpe /
68

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den elake författaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men den gamla gumman — ha ni kanske redan
gissat att hon är hovmarskalkens dotter? Hon blev
halvt vansinnig och fadern reste med henne från anstalt
till anstalt runt Europa. Så småningom blev hon bättre
men förlorade minnet — så barmhärtig kan naturen
vara ibland. Hon är den sista av sin ätt. Familjen
blev ruinerad, herrgården brann — allt är slut. Och
nu lever hon på en liten pension från riddarhuset i en
stuga vid järnvägsstationen och knypplar spetsar. Hon
är över åttio år gammal. Se på henne närmare nästa
gång ni möter henne och tala med henne, men kom
ihåg att hon är mycket döv — man måste gallskrika
i örat på henne. Hon kallas moster Desirée. Mera
vet hon inte om sig själv.

— Tack, herr Pen! sade den vackraste, fast det
var den hemskaste berättelse jag hört. Jag måste ha
ett minne med mig från Igelgölen. Vad är detta?
frågade hon och fingrade på en iris’ gurkliknande
frukter — ty det var i september och den var
längesedan utblommad.

— Det är västeråsgurkor, sade herr Pen. Igelgölen
är det enda ställe de växer vid, utom i Västerås
förstås. Tag en västeråsgurka som minne, fröken, om ni
inte föredrar en inlagd av dem vi få på sanatoriet. De
äro plockade här. Men kom nu ihåg: inte ett ord om
Igelgölen. Det finns många med svaga nerver på
Solåsen. Men nu måste vi skynda för att hinna hem till
middagen!

I samma ögonblick ljöd en gonggongsignal alldeles
i närheten.

Damerna stirrade på varandra och på herr Pen.

— Vem slår på gonggong så här mitt i ödemarken?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:06:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/milstolpe/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free