Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En järnvägsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nyss såg jag en chaufför i en lång slingrig backe
förlora herraväldet över sin bil. Bromsen fungerade
icke. Bilen susade i väg utför och chauffören satt med
fasan målad i ett hjälplöst dumt ansikte.
Ett barndomsminne av en liknande situation
vaknade. Min informator och jag hade gått ut för att
plocka smultron på banvallen långtifrån min
hemstation. Denna var belägen i sänkan mellan två
osedvanligt långa och branta stigningar. Man sade man
och man emellan att den ena stigningen var olagligt
brant.
När vi med fyllda korgar begivit oss på hemvägen
och nått den största stigningens krön höllo några
arbetare där på att lasta räls på en fyrhjulig tralla, ett
stort tungt åbäke av mycket primitiv konstruktion.
Den hade ingen bromsinrättning — och naturligtvis
ingen motor, utan sköts uppför stigningarna. I
utförsbacken bromsades med en spak som stacks ned genom
ett hål framför något av hjulen och pressades mot
detta. Smålands starkaste banvakt var med. Han kunde
lyfta en räl på mitten — ett fruktansvärt kraftprov.
En banmästare med röd näsa övervakade lastningen.
Vi stannade och beundrade banvaktens tjurstyrka.
Så småningom var lastningen fullbordad. Banmästaren
trodde inte att trallan tålte mer och rälshögen var
verkligen imponerande. Vi fingo tillåtelse att åka med,
ty järnvägsskenorna skulle läggas upp vid stationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
