Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapten Vefling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något träd. Med pinnen i hand kryper man fram emot
odjuret, som vanligtvis gapar. Då sätter man in
pinnen i gapet, alligatorn vill sluta käkarna, och
hullingarna fastna. Sedan halar man lugnt in kräket.
— Jag tyckte det var bäst att bara riskera vänster
hand och väl var det, ty jag fumlade, pinnen åkte på
sned och alligatorn knäppte till blixtsnabbt. Tre
fingrar blev kvar. Det kunde lika lätt blivit hela hand.
Vefling berättade utmärkt. Han hade tydligen läst
någon bra bok om Florida. Ty jag fick sedan reda
på hur han blivit av med fingrarna för inte så länge
sedan — trettio år på sin höjd. Han kom med en
skonare från Finland och de måste gå in för storm
och ankra under Örskär vid Öregrundsgrepen. Det
blev en kink på ankarkättingen och de tre fingrarna
följde med ut genom klyset.
Men rolig var han, full med skrock och historier
och höll i och pratade i ett ända tills spriten började
verka. Då blev han tvärarg och ville se blod och då
såg han förskräcklig ut, rakt som en mördare, sades
det, men han var så giktbruten att han var absolut
ofarlig. Käringen brukade leda in honom i kammaren
vid sådana tillfällen. Sedan körde hon ut gästerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
