Vid en milstolpe / 91 (1945) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapten Vefling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Visserligen har jag ungar som en alskock, men tysta
ä di som lik, när det gäller affärder — nehej, jag har
som på känn, att dä ä Johanna Östergren, den maran,
fast hon borde väl va tyst, när Östergren själv har
så mycket med tysken å göra. Nehej, dä ä en redig
mara, dä svor ja på!

— Maror, det är alla fruntimmer, sade Fridolf.

— Å du skulle veta hut, hördes det från köket, ty
köksdörren stod öppen och fru Vefling hade öronen
på skaft.

Det stod inte länge på, förrän vi voro mitt uppe i ätningen och drickningen.

— Stäng dörren, pojke, sade kaptenen.

Fridolf steg upp och stack ut huvudet i köket:

— Inte mente jag er, mamma, sade han. Men jag
stänger väl dörren ändå!

— Ja prata I, tokdårar! Dä väl att en slipper hörat.
Har I svinat i er maten än, så en får komma in mä
kaffet?

— Å nej, dä bäst att ni steker en hundra meter till,
så kanske dä räcker — — —

— Stäng dörren, pojke! Å nej, inte är alla
fruntimmer maror — men vet ni vad en mara är för något?
Ni ä pojkar allihop emot mej och studerat har ni inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>