Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapten Vefling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Styrman Fridolf, ge folket en grogg över lag, för det
är ett herrans väder vi ä ute i natt — hick! Jag
minns en gång i Pensacola — di hängde fyra negrer
som hade gjort något jävulskap — di fick hänga från
soluppgången till solnedgången — jag var ändå med
och sköt på dom, där di hängde — halva stan var
ute och sköt till måls och jag sköt tills jag inte hade
någon ammuni — hick — ammunikation kvar —
sen skar jag ner dom och fick fem dollars för
besväret — — —
— Fy fan — ysch — att I kunne göra dä? sade
Karlsson på Långörn.
— Det var väl ingenting — det var ungefär som att
vittja långrev — skål!
Plötsligt tystnade kapten Vefling. Hans armar föllo
ned utefter sidorna. Hans ögon stodo som
tennknappar i synen och han började vinda. Det var som om
han sett en syn.
— Häll i mej en kask innan jag blir galen, sade
han, oförmögen att röra sig. Men så skrek han: Ut!
Här ska ni ut, alla jävlar! De två första blir det lite
marigt med, men får ni se mina spänntag och
dübbelkast, så springer ni andra ut själva!
Nu nalkades gumman med målmedvetna steg.
— Nu följer du mä mej in i kammarn, Vefling!
Och ge er hem, I karar! Nu kan de vara nog.
— Ska en bli utkörd just som att dä börjar bli lite
trevligt? sade Jan-Erik.
Men gumman bevärdigade honom icke med en blick.
Hon tog kaptenen under armarna och bar honom till
hälften framför sig. Hon hade tydligen krafter, fru
Vefling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
