- Project Runeberg -  Vid en milstolpe /
107

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petter på Ängsön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så hes att han bara väste: — Nähäj, folk, sa han,
kaffekask ä den enda kokmat som dä ä nån reda mä!

Humöret hade han kvar, usslingen, ]ag kan inte
bättre säga, för han var så nära döden som någon
har varit.

Men tror någon att han fick lunginflammation eller
strök med? ’En vecka efteråt stod Petter utanför
samma vassbänk och pilkade simpor, men isen var ju
tjockare då, ty det hade smällt till och blivit kallt på
skärpen. Men det skulle han inte ha gjort. Han var
väl inte riktigt bra efter förkylningen, ty nu blev han
sjuk på allvar och började hosta så rutorna skallrade
och murbruket ramlade ner från spiselkransen. Det
blev ingen annan råd än att köra in honom till
sjukhuset i Norrtälje, fast han stretade emot. Till slut blev
han så klen så han orkade inte bråka med Katrina,
utan Jan Österman kom med skjutsen. Där bäddades
han in i fårskinnsfällen och det bar i väg.

Jan Österman hade själv legat på sjukhuset för
många år sen och utmålade det som ett paradis för
Petter under vägen. Han hade haft kalas varenda dag.
Det var bara fläsk och kött och kött och fläsk och
flott och smör — ja de hade det så fint och förmöget
och bra där så de strök smör till och med på
tarmometrarna. Det var annat än saltströmming och salt
sik, det! Å nej, sjukhuset skulle en vilja ligga på hela
sitt liv. Men Jan Österman hade ju alltid haft buken
till sin gud. Han åt när han kom åt så det var farligt
att sitta i vägen när västknapparna rök ur.

På sjukhuset låg Petter en månad innan doktorerna
fick bukt på åkomman som hade ett så långt och
konstigt namn att man kunde vricka tungan när man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:06:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/milstolpe/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free