Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i min ungdom och jag tillhörde ett gäng
kamrater, vilka fått vanan att sinsemellan tillämpa det
jag kallar hårdhänt humor. Möjligen skulle vårt
umgängessätt icke ha uppfattats som humoristiskt av
andra än oss själva, men en sammanslutning av
likasinnade får ju alltid sin speciella färg och de
likfärgade bry sig litet om vad andra tycka.
Vi voro stockholmare, seglare och jägare, betraktade
våra borgerliga yrken som tillfälliga hinder och levde
egentligen bara om skeppsbord. Vi hade våra båtar
och voro oberoende av varandra, men det blev jubel
var gång vi träffades i någon fjärran vik i lä under
någon storm. Det är klart att vi hjälpte varandra om
det behövdes, men vi litade på att var och en var av
den kaliber att han i det längsta hjälpte sig själv.
Vi voro med ett ord litet sjövilda och för övrigt ganska
romantiskt anlagda. Rädsla kände vi ej. Icke så som
om vi sökte faran för hennes egen skull, men efter
en överstånden fara voro vi ganska malliga i pipen
— i varje fall underskattade vi ej vår förmåga att
reda oss ur de många svårigheter, som kunna möta
en seglare i skärgården.
Min båt hette Hellas och jag välsignar dess minne.
Jag tror att alla som minnas den måste uppskatta
dess förnäma egenskaper. Den öppnade en
skönhetsvärld för mig. Jag och Kalle Andersson skötte den
fint under många år. Jag skrev om den och dess rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
