- Project Runeberg -  Vid en milstolpe /
134

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mormor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men jag hade knappt sagt det sista ordet förrän
dörren går opp och käringen kommer in livslevande.

jag trodde fanimej att jag såg andar och yttersta
domen och jag liksom domnade av, tills käringen
väckte mej till sans igen och arg var hon som en
bålgeting. »Va står du där och glor efter, är du lika
galen som de andra tokstollarna som vill ha mej till
lik, din ogudaktiga satan», skrek hon. Men då blev
jag förbannad och frågte henne, vad fan hon rände
här efter, hon som var död.

Hon ilsknade till mer och mer så hon fräste, när en
såg på henne, och jag sa till Johansson: »Kom så går
vi in i rummet innanför, så slipper vi höra på sånt
här käringprat, det är lika dumt om de är döda eller
levande, får jag inte en sup snart, vill jag kräks —
det är första gången jag ser ett spöke.»

Då gick hon, men hon vände sig i dörren och sa:
»Det är bäst jag tar ett par hekto kaffe till, för jag
räknar på att det blir många som ska beklaga sorgen»,
sa hon. »Jag kommer tillbaks och hämtar det om en
timme för jag ska ner och skälla ut polisen som har
låtit Elofson skriva falskt», och så gick hon. Ja,
Johansson och jag tog oss några klara och de kan
Engström tro smakte efter allt vad en stackare fått gå
igenom. Det jävligaste är ju polisen och det där
papperet jag skrev på. Faktiskt är ju käringen både död
och levande — men det var fan vad den andra käringen
var lik mormor — åtminstone schaletten. Men nu törs
jag knappt hem, för hon kan vara svår, mormor, och
lagården kommer att bli full med käringar som lapar
kaffe många veckor framåt. De ska förstås se efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:06:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/milstolpe/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free