- Project Runeberg -  Vid en milstolpe /
150

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsglam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stannade framåt morgonkulan vid en liten anhalt
mittpå prärien och där blev vi upptäckta alla tre och
bortkörda. Där stod vi mitt i Amerika utan mat och
utan en cent. Men den nye kamraten, han var inte
ledsen av sig. Han sa: »Var inte oroliga, boys», sa
han, irländare var han också för resten, Mike hette
han — »var inte oroliga utan låt mig sköta om
ekonomien», sa han, när vi larvade landsvägen framåt.
»Här måste gå en postlinje», sa han, »med
postdiligens», sa han, »jag känner igen trakten», sa han. Och
så öppnade han påsen, som han hade haft till
huvudgärd, och plockade fram åtta, nio stycken slokhattar
och lika många träpinnar och så gillrade han upp
slokhattarna och pinnarna i diket vid vägkanten. Well
— det stod inte länge på förrän det kom en diligens
fram i dagningen. Den hejdade han och pekade på
slokhattarna och pinnarna och sa hands up! Och så
länsade han några passagerare på plånböckerna och
lät diligensen fortsätta. Det var en glad själ och vi
höll ihop en månad eller så i trakten, men till slut
började dom inte tro på de där slokhattarna utan en
dag började konduktören skjuta och Mike fick en
kula genom skallen och vart stendöd. Synd på karl!
Han spenderade hela tiden, så vi båda andra behövde
inte lägga två strån i kors. Vi tyckte att det var bäst
för oss att lämna trakten, och så småningom kom vi
till kusten, ner till Galveston. Där tog jag hyra igen,
men det är dåliga tider på sjön om man skall vara
för om masten. Men jag passar inte med jobb i land,
det går helt enkelt inte. Nej, skål gubbar, jag pratar
så jag blir rostig i röret.

— Ja, den Janne, sade Vesterblom, han har praktik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:06:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/milstolpe/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free