- Project Runeberg -  Vid en milstolpe /
152

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsglam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utan praktik går det inte. Ja, jag har gunås försökt
mej på arbete opp i land också, men hur det är så
drar sjön, när en är barnfödd här utåt. Och rik kunde
jag ha varit, om jag inte alltid varit så förbannat dum,
som för exempel när jag hittade på det där vraket —
det var under kristiden — har inte Engström hört
talas om det? Jo, det var en skuta som gick på ute
vid Måskläpparna och sjönk sen sjön hade slagit
sönder henne — hon gick med bresiljeträ och tenn. Jag
fick se henne en morgon när jag skulle ta opp
skötarna. Tennet glänste så det såg ut som om
sjöbottnen hade varit täckt med strömming. Och jag mitt
arma fä kunde inte hålla käften utan andra fick hand
om bärgningen. Tennet kostade trettisex kronor kilot
då och jag kunde ha ägt sjuttitusen kronor nu. Men
vad har jag? Inte ett korvöre, bara två skottnät och
en sjujäkla törst! Skål!

Vesterblom strök bort en tår ur ögat vid minnet.

— Jo, jag försökte mej som sadelmakare ett slag
när jag var ung. Jag gick i lära i Norrtälje och så
kom jag till Bondes på Sävstaholm och sydde selar,
oxselar var det mest, minst tjugu oxar fanns det och
så var det hästar med — och jag såg bra ut på den
tiden, så pigerna — de var väl en sju, åtta stycken,
de gödde mej så magen svällde på mej så jag kom
inte åt spanntången — jo, jag kom åt spanntången,
men jag såg inte vad jag sydde, så jag måste sluta
med platsen. Nehej, jag blev inte bortkörd, det blev
jag visst inte, men jag hade ambition, så jag
slutade själv och sökte mej en plats, där de hade
mindre mat och inte så många piger i köket. Men så
gav jag faen i alltihop och tog hyra på en skonare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:06:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/milstolpe/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free