Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En rospigg i Ålands hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Havsisen som höll på att bygga bro mellan
Grisslehamn och Signildsskär, hade brutit upp och låg nu
efter tre dagars ostlig storm packad i en vit, gungande
remsa utmed svenska kusten. Därutanför gick havet
mörkt med brott på var sjö, och horisonten tycktes
taggig som en såg, då man betraktade den från den
fasta iskanten, som låg orubblig längst inne i vikarna,
där sjöns kraft försvagades av grunden.
De stora iskälen hade bräckts mot kobbar och
strandklippor, frotterats mot varandra och malts
sönder till en sörja av flera meters tjocklek med en och
annan glashård, större isbit i, som stått emot den
ständiga gungningen och gnidningen.
Det var i mars och gråsälkutarna hade ännu ej lärt
sig simma. Här och där på ett isflak låg en dylik och
rullade hjälplös fram och åter i sjögången. Mödrarna
hade måst lämna dem och skötte sin egen diet från
säkrare tillflyktsorter.
Inne i Grisslehamnsviken låg issörjan som en
böljande matta, och ute vid Loskäret, där sjön gick lika
grov som längst ute i havet, låg en gråvit kut på ett
litet isstycke. Strax utanför var havet rent med
simmande isblock litet varstans gnistrande i solskenet.
Det var söndag och Grisslehamnsborna gingo fram
och tillbaka i sina helgdagskavajer på stranden och
tittade på sälkuten, var och en med sina privata
avsikter på skinnet och stövelspäcket. Då en rospigg
får se en säl, gripes han av ett vilt begär att äga den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
