Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En rospigg i Ålands hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer, syns den djärve fångstmannen bredvid sitt
döda byte grävande i fickan efter fällkniven. Nu är
han borta igen.
Nästa sjö! Med kniven sticker Eriksson igenom
säl-kutens underkäk, drar linan genom hålet och slår en
rännsnara om nosen.
På mindre än ett bösshålls avstånd framför honom
går havet öppet, och han hör de gröna vågorna med
fräsande kammar slamra mot packisen, som längst ute
ej hunnit söndermalas.
Nu gör han helt om på sin gungande och sviktande
grund och börjar återtåget. Hållande i linan låter han
den löpa ut, drar till sig sälen och fortsätter som
förut.
Hemfärden är en lustresa. Vinden har han på ryggen,
och han länsar undan med sjöarna mellan de ögonblick,
då linan stramar och han måste hala. Visserligen
gräva sig stundom brädernas bakändar in i de
förföljande vågbergen, som dessutom ständigt sträva att
vrida den bräckliga farkosten tvärs, men vad gör det!
Kuten har han ju med, den oåtkomliga kuten, fångad
utan säljärn eller lod.
Snart står skeppar Karl Eriksson på den säkra
iskanten och torkar svetten ur pannan. Han har gjort
ett styvt arbete och kan ha förtjänat en kaffekask. Och
den väntar honom var han vill, ty i morgon blir det
kalas på sälkött i många stugor. Och en av dem som
icke rynka på näsan åt sådant är
| Albert Engström. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
