Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken på Koppramåla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag var pojke, fick jag två gånger om året
följa med min mor och hälsa på hennes moster,
mamsell Margareta Marcellus i Lönneberga. Hon var
en liten fin gammal gumma, böjd och skrynklig,
men hennes leende var det vackraste jag sett och
hon bjöd alltid på kokta kringlor, en speciell
läckerhet från Vimmerby, rågkaffe och polkagrisar. Jag
fick röra mig ganska fritt i hennes lilla kammare på
villkor att jag icke närmade mig hennes byrå där
en massa »bilder» och andra dyrgripar voro
grupperade omkring en klocka som tickade så allvarligt och
högtidligt och slog timmarna med underbar klang.
På minst tre stegs avstånd och med händerna på
ryggen fick jag beundra byråns härligheter, bland vilka
det vackraste var två slipade glasflaskor, rikt
förgyllda och med egendomligt formade proppar.
En dag var jag ensam i kammaren och kunde icke
låta bli att taga ned en av flaskorna. I detsamma
kom moster Margret in från köket och i
förskräckelsen tappade jag den. Den föll mjukt emot golvets
tjocka trasmatta och höll. Men moster Margret var
nära att få dåndimpen. Hon blev alldeles likblek och
satte sig tungt i soffan med handen tryckt mot hjärtat.
Jag började gråta — Tänk, om den gått sönder,
Albert! sade hon. De flaskorna äro de dyrbaraste jag
äger i min fattigdom.
— Varför är de så dyrbara? frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
