Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken på Koppramåla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— För det första därför att de verkligen äro
dyrbara och för det andra för att jag ärvt dem efter
min pappa och han hade ärvt dem efter sin far och
han hade köpt dem på auktion efter fröken på
Koppramåla. Flaskorna voro från början tolv stycken i ett
fint schatull, men de delades upp på’ oss sex syskon
och bror Jonas Markus fick schatullet.
— Vem var fröken på Koppramàla?
— Ja, hon var egentligen bonddotter, men hade fått
kungligt brev på att få heta fröken — men det där
förstår du inte än, min lille gosse.
Med denna skäligen magra upplysning fick jag
låta mig nöja, men jag glömde den inte.
När jag flera år efteråt som gymnasist träffade min
mors morbror, den manhaftige före detta sergeanten vid
Kalmar regemente Jonas Markus Marcellus, en lustig
grovhuggare som svor och skröt mera än någon jag
träffat, skyndade jag att fråga efter fröken på
Koppramåla och om han hade sitt schatull och flaskorna
kvar. Han svarade (med något olika formulering):
— Nehej, min gubbe, det skräpet bytte jag bort
mot två kor till prosten Erdeman, den åsnan. Ge
mej si, det var samma år jag blev överfallen av
vargarna på Sommen — det var is förstås.
— Vargarna, hur gick det till?
— Hur det gick till? Jag bara började svära som
på en skock bondbeväringar och de gav sig i väg.
— Då måtte morbror allt ha svurit förskräckligt!
— Det kan du ge dig jävulen på, min gubbe!
— Men vem var fröken på Koppramàla?
— Det vete fan — hon var något mycket konstigt,
en sån där tvätorna, en sån där fan som varken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
