Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som riktiga klumpar under foten. I backarna började
då, än här och än där, bara fläckar att titta
fram, och de bara fläckarna blevo till sist stora,
vida ängar och fält. På gatorna hade det inte
funnits snö på länge, och några slädar syntes inte
i hela sta’n. Nu var det i stället snön, som låg
kvar i små fläckar. Och då var det så besynnerligt,
att en vacker dag hade både Olle och Svante
alldeles glömt bort, att de inte brydde sig om
annat än att åka skidor.
Och pojkarna voro ofta ute med pappa och
mamma, som brukade gå utom tullarna [1].
Det kom fram gula och gråa ulliga huvuden
på videbuskar och sälgträd, och de kallades för
kattungar. Blåa sippor sköto fram ur marken,
och snart fanns det också vita. I stället för
smutsiga vägar och våt mark blev det torra vägar och
torr sand. Vinterrockarna hängdes undan, och
det blev så lätt och muntert att springa omkring
i tunnare kläder, allra helst när man fick springa
i bara mössan.
“Det är så bussigt [2] att skubba i skogen” [3], sade
Svante, som var liten och knubbig. Han var glad,
för att han slapp skidorna. Ty dem hade han
aldrig kunnat styra, fastän han låtsades så. Men
skubba det kunde han.
Nu är det emellertid så, att om man också kan
gå utanför tullarna, så är ändå staden alltid
staden. Och därför blev det stor glädje på gossarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
