Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Kom ihåg, barn, att ni inte får gå ut på bryggorna.”
Och mamma höll med pappa, som hon alltid
gjorde.
Därför gingo de heller inte ned på bryggorna.
De gingo bara ned till stranden, och där stannade
de. Ovanför backen låg deras egen stuga, där
pappa och mamma och pojkarna skulle bo.
Nedanför den låg en vik. Runt omkring var det
fullt med röda och vita byggnader. Flaggor
svängde från höga flaggstänger, och på fjärden
gingo båtar för fulla segel, då och då kom en stor
ångbåt och gick förbi. Den rörde upp svallvågor,
vilka plaskade upp mot stenarna alldeles under
fötterna på Olle och Svante. Och vart de vände
sig, sågo de bryggor. Det var rödmålade bryggor
och gråa, gamla, fula bryggor, som gingo rakt
ut i sjön, och bryggor, som gingo i en stor krok
ut i vattnet.
“De går i krok”, sade Olle, “för att båtarna ska’
ligga säkert bakom dem.”
“Ahå”, sade Svante, som Olle talade till.
Och så tego pojkarna igen. De stodo alldeles
stilla på stranden nere vid sjön och bara tittade.
Allt detta skulle de få se hela sommaren. Allt
detta skulle de ha att leka med. Alla de många
båtarna, alla seglen, alla fiskredskapen, som
hängde på stora stänger för att torka. Hela sommaren
skulle de bo här, vara mitt uppe i alla detta.
Bredvid dem satt “Pudel”, som egentligen var
dogg — fast han fått ett så konstigt namn — och
hade vita, vassa tänder, blänkande bakom en
from nos. Han satt också stilla, alldeles som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
