Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men pappa började skratta, lotsarna, Olle och
alla pojkarna skrattade, och pappa tog abborren
från Svante, för att få loss den från kroken.
Svante hörde nog, att de andra skrattade. Men
han brydde sig inte om det. Han stod bara stilla
och såg på sin abborre, och när pappa hade fått
den av kroken, tog Svante den och sprang hem.
Han visade en gång till abborren för mamma och
talade om, hur den hade stretat emot och hur
tung den var. Så sprang han ut i köket, och där
talade han om för jungfrurna, att det var en stor
abborre och att han skulle meta flera. Så sprang
han ut igen och visade den för alla pojkarna.
Allihop skulle ta’ i den, lyfta på den, känna hur
tung den var. Och till sist satte sig Svante ensam
på backen och tittade på sin abborre.
Där satt han länge, och jag fruktar, att Svante
utan att tänka på det var elak mot den stackars
abborren. Ty han petade upp gälarna och tittade
den i mun [1]. Han försökte hålla den i stjärten och
tappade den i gräset. Då blev han rädd och tog
den strax nedom huvudet igen, för att det hade
han hört, var det riktiga. Och så skulle man göra.
Men som Svante satt och stirrade på sin abborre,
så började han tycka, att det var synd om
abborren. Abborren skulle rensas och fjällas,
abborren skulle stekas till middagen, och Svante
skulle själv äta upp honom. Det hade mamma
sagt, och det var alldeles riktigt. Men han tyckte
ändå, att det var synd om honom, och han undrade,
om inte abborren skulle tycka om, ifall han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
