Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla spikar och tunnband av järn. Så fanns där
potatisskal och äggskal, och längst nere på botten
såg Svante tydligt skrovet på en liten båt, som
hade sjunkit.
Svante vände sig om och tittade uppåt backen.
Nej, där fanns ingen. Där fanns bara Pudel,
som stod bakom honom, viftande med svansen
och såg intresserad ut.
Svante visste mycket bra, vad det betydde, ty
Pudel hade lärt sig att springa efter saker, som
man kastade i vattnet. Det hade gått så till, att
det fanns på ön en annan hund, som var mycket
skicklig i den konsten. Han simmade efter käppar
och grenar långt ute i vattnet, bar dem i land
och lade dem framför sin herre. En dag kom den
främmande hunden och viftade på svansen åt Olle,
för att han skulle kasta i något, som han fick
simma efter. Pudel var med, och när han såg den
andra hunden simma efter träbiten, stod Pudel på
stranden och tjöt. Olle kastade i träbiten en gång
till, och den främmande hunden skulle just simma
efter den [1]. Men då reste Pudel borst, morrade
ilsket åt den främmande hunden och sam själv
efter träbiten. Han ville förstås vara lika god,
han också.
Sedan den dagen sam Pudel efter allt, vad man
kastade i åt honom, bara det kunde flyta. Och nu
stod han på bryggan och viftade på sin stubbiga
svans.
Svante visste mycket väl, vad det betydde. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
