Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där låg nu Svante och plaskade. Styrman och
kapten och hela härligheten [1]. Svante kände, hur
han blev våt och hur han sjönk. Men han blev
inte just rädd. Ty han var van att doppa huvudet
under vattnet, när han badade, och han trodde,
att han skulle komma upp igen. Det gjorde han
också. Han fick huvudet upp över vattnet, och
han plaskade och slog med händerna alldeles
förtvivlat. Men han kände, att han inte kunde hålla
sig uppe utan skulle sjunka igen. Då blev Svante
rädd och satte till att skrika, så mycket han orkade.
Men i detsamma fick han mun full av vatten,
och så sjönk han igen.
Då hade det allt varit slut med lilla Svante, om
inte Pudel hade varit. Pudel stod på bryggan och
gnällde och jämrade sig. Han sprang i land och
stod där och viftade med svansen. För han trodde
förstås, att Svante skulle komma opp igen, som
han brukade göra, när han badade. Men när
Pudel såg, att Svante sjönk andra gången, då
förstod Pudel, att inte allting var, som det skulle
vara. Så kom han ihåg, att han kunde bära träbitar
i land, och så gav han sig i efter lilla Svante.
Och just som Svante kom upp för tredje gången,
så hann Pudel fram och navsade ett duktigt tag
i Svantes tröja.
Det var ett svårt arbete för Pudel. Ty Svante
var den tyngsta bumling, han någonsin släpat i
land. Pudel höll styvt tag och drog och knogade.
Hålla Svante över vattnet, det orkade han inte,
utan drog honom som en annan klump tvärs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
