Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bytingen i land. Man kan tänka sig, att hunden
blev välkommen, när han återkom hem, ledsagande
den ur vattnet räddade sonen. Hunden lär
hava fått sin välförtjänta belöning, i form av en
riklig, för hans villkor avpassad festmåltid. Vad
pojken fick, förmäler icke historien.”
Detta läste pappa, och han tittade oupphörligt
på Svante över tidningen. Mamma satt och småskrattade,
och Olle gjorde förstås grimaser åt
Svante.
När det var slut, så sade pappa bara:
“Nå-å?”
Och så såg han på Svante.
Svante satt för sig själv och småskrattade. Han
gjorde rysligt fula miner, för att ingen skulle se,
hur trakterad han var, och så sa’ han:
“Det var om mig.”
Pappa och mamma brusto i skratt, och Svante
kunde inte begripa, varför mamma nödvändigt
skulle kyssa honom. Han visste inte riktigt, om
de drevo med honom, allesammans, eller om det
hade hänt honom något hedersamt.
“Åh”, sade då Olle. "De kalla dig ju för bytingen.”
“Vad gör det?” sade Svante.
“Det betyder ju bara, att du är liten”, sade
mamma.
“Ja, det kan jag väl inte rå för” [1], tyckte Svante.
“Ja, men så stod det, att du skulle ha haft
smörj”, sade Olle.
“Det stod det inte”, sade Svante förgrymmad.
“Jo, det stod det”, tyckte Olle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
