- Project Runeberg -  Mina pojkar ; with introduction, notes, and vocabulary /
107

(1911) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människor, vilka sprungo i kapp över vattnet,
snärjde in [1] sina stora kroppar i skogen och gingo
sönder, när de stötte samman med de gråa bergen.
Och allt närmare kom dimman. Nyss hade
det sett ut, som om den varit långt, långt borta.
Men när Olle lade i land, hade den kommit så
nära, att de stora molnen flögo som täta bollar
förbi honom ute på sjön, och av stugan, där de
bodde, stack bara taket upp genom en sky, vilken
såg ut, som om den stigit upp ur själva marken.

Olle stod och tittade på detta.

Han gick upp efter posten och kom tillbaka
igen. Men när han kom tillbaka, blev han fundersam,
ty nu hade hela sundet grott igen av dimma.
Solen var borta, landet var borta, vart han vände
sig syntes endast en tjock, grå vägg av tät dimma,
som blev tätare och tätare med varje minut, och
Olle såg ingenting annat än ett stycke av vattnet,
som skymtade runt omkring båten, och den fläck
av marken, på vilken han själv stod.

Nu hade Olle hört talas om, att man kunde ro
vilse i dimman. Ty när dimman stänger utsikten,
då ror man och ror. Framåt går det, men lika
långt kommer man för det. Man ser inga stränder,
bara tjock dimma runt omkring. Då ror man
till sist åt alldeles galet håll, och så kan man sitta
och ro i timmar, aldrig komma fram, utan ibland
få lov att vara ute hela natten.

Det hade Olle hört, och det hade Söderman
berättat för honom. Men Olle trodde, att om han
först tog sikte på det land, där han var, skulle
han nog kunna ro rätt fram så länge, till dess att


[1] snärjde in, see insnärja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 11 02:24:18 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minapojkar/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free