Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Då svarar jag, att han kostar tre”, sade
Svante.
Och han skrattade så nöjd, som om han själv
hade betalt pengarna.
På bryggan stodo pojkarna och väntade. Pudel
var med i ett koppel, fåglarna voro med, sköldpaddan
var med — ty Svante hade också en sköldpadda,
och den hette “Lunkan” — och den enda,
som stannade kvar, var kisse, som mamma givit
bort till en gumma. Olle och Svante hade sagt
adjö åt kisse. Och Svante var riktigt rörd. Men
kisse såg lika glad ut för det och låg i solskenet
på trappan och spann.
Och så var det förstås hönan, som Svante gav
mask åt, innan han sade adjö.
Men annars voro allesammans med, och gossarna
hade sina bästa kläder på sig och sina sista
snygga skor. Olle höll sin stora segelbåt i famn,
och pappa bar Svantes, ty Svante fick inte bära
den själv. I stället fick han leda Pudel i kopplet.
Olle höll dessutom en stor blomsterkvast i den
ena handen. Den hade han fått av gumman, som
de bott hos. Och Svante hade blommor både fram
och bak. Två stora blomsterkvastar hade han, en
i vardera handen, på rocken hade han hela
guirlander med blommor [1] och om halsen en stor krans.
Ty Svante var god vän med alla gubbar och gummor
på hela trakten. Pappa skrattade, när han
fick se honom, och sade, att Svante såg ut som
en fastlagsoxe.
Men nu var allting färdigt. Båtarna och fågelburen
stodo nere i en hytt. På däcket stod pappa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
