Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å, Herre Gud! suckade mormor, jag vet inte om
över mig, och blev länge stående orörlig, med sänkt
huvud. Graven var nästan jämnad med marken, och hon
stod alltjämt kvar.
Musjikernas spadar stötte rasslande i marken. Det kom
en bris och jagade bort, drog med sig regnet. Mormor
tog mig vid handen och ledde mig till en avlägsen kyrka,
förbi massor av svarta kors.
— Varför gråter du inte? frågade hon mig, när vi
kommit ut genom grinden.
— Jag vill inte, svarade jag.
— Jag vill inte — så ska du inte säga, sade hon
förebrående.
Det var för besynnerligt allt det här. Jag grät sällan
och endast av ilska, aldrig av sorg. Far brukade alltid
skratta åt mina tårar, och mor dundrade:
— Understå dig inte att gråta!
Sedan åkte vi i droska en bred, smutsig gata mellan
mörkröda hus.
— Kommer inte grodorna opp nu? frågade jag
mormor.
— Nej, nu kommer inte grodorna opp, svarade hon.
Guds frid med dem!
Varken far eller mor nämnde Guds namn så ofta och
så förtroligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
